Idag var en sådan där bra dag. En härlig höstdag. Och alla hästar ska få lite mysig pedikyr av våran kära hovslagare.

Alla var på så bra humör, alla glada, och det var en så skön och avslappnad stämning hos oss alla. Maran var först ut. Klockren. Så nu är det bara fortsätta köra på. Marita siktar hårt på Hubertusjakten..........

Sen var det dax för Mia. Debut att få skor, yeahhhhhhhhhhhhhh!!! Hon har haft lite problem i ryggen, men det är under kontroll nu, och hon är fantastiskt duktig. Men hon har ju alltid haft sin egna lilla vilja, och mkt bestämd

dam, som tydligt talar om att hon INTE är med på noterna.. Så det skulle nu bli så spännande nu att se vad hon tyckte om sina skor nu, och hur hon tedde sig. Men hon var så duktig även där. Åhhhh, vi vart så glada, och vi verkligen kände hur malliga vi vart över henne. Överöste henne med skryt och allt...........

Hovis vart förtjust i henne, och hon i han........ha ha ha.

Sen var det dax för Mirre och Bando. Bando vill gärna visa att han redan kan spansk skritt.....VÄLDIGT BRA! Rasp och verkning, och sen var alla våra underbara hästar klara. Åh vad vi älskar dem. Åh Mia, vad duktig hon var. Dagens stora guldstjärna.

Sen var det dax för en skön och avslapnande ridtur. Mmmmm, riktig höstluft, gud så härligt.

Så jag och Maran ger oss i väg. Längst grusvägen fick vi lite sällskap av de andra. Mirre o Bando busade hej vilt med varanndra, Mia skuttade efter och Miracel körde sin berömda travarstil......

Jag stannar och schasar bort dem lite, och gänget vänder busandes bort från oss. Innom mig ler jag varmt. Åh

våra fina hästar, tänker jag och fortsätter rida in i skogen.

..........................DÅ... Brak!!! Efter mig kommer Mia, Mirre och Bando glatt. Stuffar förbi mig med ett litet "partyflin", precis som de sa : Tjena, ska ni oxå ut, och DRAR IVÄG!!!!!!!! Bando var lite tveksam....hmmm ska jag haka på, eller följa med hem. Så jag flinar upp mig och gosigosigosi, komsi komsi Bando så går vi hem.....

Men nej då. Han tokvänder och drar efter......där stå vi, jag och Maran........

Ringer Marita: HÄSTARNA HAR RYMT, med halvdålig mottagning på mobilen......

.....ja, så var hela circusen igång.

Marita tokkastar sig i bilen, och jag rider in i skogen med Maran och ropar. Miracel är kvar i hagen, gnäggar o gnäggar. Men de svarar inte. Det är då det liksom "brister" innom en. Morrar......j----la hästjävlar, fan som vi överöst er med beröm och allt. Fan, fan, fan....... Maran fattar hela galoppen kan man säga, hon är riktigt på bettet.

Marita hittar hästarna glatt betandes ute på en harvad åker.......mmmm, jättefint.....

Då var det dax att bli cowgirl på riktigt........ Och jag lovar.......Nu var det jag och Maran, mot en ICKE arbetsvillig Mia, Mirre och Bando.

Och kortfattat....kan man säga att vi hade en egen hubertusjakt. Och INGEN tänkte låta sig fångas.......och alla älgar, rådjur, fåglar.......de vred sig nog i årets tokgarv..........det måste vart en syn för gudarna..

Efter ca 2 timmar...........lyckades vi få hem dem, då Marita kom med lite havre, och en grimma till Mia.

Då var alla ganska trötta kan jag säga. Och stackars Maran, som fått agera cowboyhäst.......

Och den där guldstjärnan Mia fick, som fått skor på sig idag..........Maran fick överta den, för dagens cowboyinsats!!

..................ÅTER IGEN. DET ÄR MYCKET BUS I EN ANDALUS!!

Obs: Ingen deltagare kom till skada.......// MR.

Ja mycket händer och man kommer av sig i vardagen liksom. Men nu kommer lite uppdatering igen...Anneli skulle ju sälja Magico o jag åkte ner till Halland för att titta på honom o lite andra hästar hon hade till salu.

Men hon hade redan sålt honom när jag kom ner, jag ,ville ju egentligen inte sälja honom men så som det är när man har hästar så blir dom ibland för många. Men Magico är magisk.... och framför allt nu när man ser honom o ser en spegel av Habanida.... tårar som suddar bilden nu men vill ju ändå skriva.

En kopia av allt, klokhet storlek eller ska vi säga litenhet...Han har inte fått sin storlek från Destino iallafall. 

Samma ömma blick o man kan inte annat än älska denna häst. Hoppas han får ett bra liv med sin nya ägare, o lycka till till dom.

Jag kom hem på mån från Göteborg, o hämtade Huba hos Jeanett på tisdagen, hade gått 8 dagar efter op o jag la om bandaget, op såret va jättefint. Va så glad att vi tog bort den lösa benbiten, då hon hade en blödning runt den, vilket vet. Gunnar Nilsson inte trodde från början. Hua man va lite orolig för operationen o narkosen på denna gamla dam men de gick ju bra.

De va så skönt att få hem Huba o att hon fick komma hem o träffa sin flock, sina barn o barnbarn....Hon hade ju varit ute hela dagen och ingenting va konstigt när jag tog in dom på kvällen. De va lugnt o rofyllt när dom stod o mumsa när jag släckte o gick.

På morgonen när jag kommer ut ligger hon o gnäggar i boxen dum o trög som man är så tar de några minuter innan jag tänker till...Vad är de för fel... ser att hon är sönderslagen på huvudet, höfter o armbågarna, vet.konstaterar att de inte känns bra o att tarmarna ligger väldigt konstigt, beslutar för att hon får somna in här hemma på gården så fort som möjligt för att få slut på hennes lidande. De kändes fint att hon fick somna in hemma./mm

     Det kändes som en liten hyllning till vår älskade Habanida, att åka till Strömsholm och titta på dessa vackra hästar.

Det var så jättekul att träffa "Team Pepino" med "Teddy", som är pappa til våran lilla Mi Regalo.

"Teddy" är en sådan skönhet att lägga ögonen på, han är fantastiskt vacker, och ska bli så kul att se vad det blir av våran lilla bus hemma på gården. Ska bli kul att följa alla hans föl framöver.

"Miro" och Bando har verkligen börjat busa nu i hagen. Man verkligen ser hur de tänker ut varanndra, för att "ligga nästa steg före".

Jag har alltid sagt det, och säger det igen......... Det är mkt bus i en andalus!!!!!!

........och har man inte sin lekkamrat att busa med......kan man alltid busa med gårdshunden ; ))))). Miro älskar att busa med Lira.....(det var snabbt upp med kameran, detta bus måste fotas, därav suddigheten, och gräver man i fickorna, vet alla hästar att där finns godis ha ha)

     Du är föralltid älskad, och föralltid saknad, våran "Lilla böna". Du blev 19 vackra år. Och Banderas det sista föl du fick. Vi älskar dig föralltid.

Du fattas oss.

     Jättefin dag idag. Något blåsigt från sjön, men det hindrade inte oss att ut och jobba med både Mia och Maran.

Marita tömkörde Mia i lilla padocken, och Mia var sååååååå duktig. Visst e det lite konstigt att lära sig svänga och förstå allt matte vill. Men Mia var på "bra humör" idag ha ha, och gjorde sitt allra bästa.